Theme/Mood

På begäran ska jag nu försöka klä i ord min vision av vampire och mera specifikt kampanjen "Cycles of Sin".

Jag ser en värld där spelarna ser vampyrtillståndet som ett hinder. Må vara en förbannelse, eller ett hinder från att nå sina tidigare mänskliga mål. Kanske vet inte karaktärerna om det ännu, men i sinom tid ser jag att karaktärerna på något sätt ser sig själva som förbannade på något sätt. Kanske förskräckelse över att se vad besten är kapabel till eller kanske dystra över sin fallande moral. Förståelse, rädsla eller avsky för det man blivit tycker jag ska stå i centrum. Tolka inte detta som att alla ska investera i Conscience och Humanity tills man storknar! Hur man hanterar det mörka inom en är inte viktigt utan att man gör det på något sätt. Att misslyckas kan vara minst lika intressant som att "vinna". Dysterheten kan innehålla tunna, tunna strålar av hopp dock.

Världen som sådan är mera dynamisk och innehåller vampyrer som inte på något sätt nu eller senare kommer att se sitt tillstånd som något negativt. En hård och brutal värld, känd som World of Darkness...
Känn ingen press på er att fördöma besten och beklaga er över er blodtörst. Försök istället finna lämpliga vägar för er karaktär att utvecklas något i linje med den vision jag försöker lägga fram. Prata med mig om det känns svårt!

Stämning: dystert, hopplöst, sorgligt, mystik, "epiphany"
Tema: Hope/Salvation (se regelbok under "Themes" för en fingervisning)

Fråga gärna så utvecklar jag utifrån frågorna.

Min karaktär är för stunden aningen naiv i sin uppfattning om världen. För stunden som en ung vampyr ser han inga hinder överhuvudtaget, snarare oändliga möjligheter. Eftersom han hela tiden söker det nya, outforskade, upplevelser, tankar med mera så tror han att han kommer få uppleva allt. Det han dock kommer ana så småningom är att han hela tiden kommer ha en viss aspekt i livet som han aldrig mer kommer kunna utforska eller få uppleva. Nämligen det som sker på dagarna. Det finns djur som inte syns till på natten, människors liv, fauna som sker på dagen och andra ting som beteenden och diskussioner som han aldrig kommer få ta del av på grund av sitt nattliga liv. Min tanke är således att ju mer tiden går spela på denna aspekt, denna längtan efter det han aldrig kommer kunna erhålla? Gräset är trots allt grönare på andra sidan! Det kommer bli lite kluvet i alla fall, å ena sidan älskar han möjligheten att få uppleva och leva så länge han önskar, å andra sidan kommer det finnas aspekter som han aldrig kommer kunna ta del av... eller? Det kanske finns andra sätt att få uppleva detta... vi får se om min karaktär kommer fram till en uppfattning om det är en välsignelse eller en förbannelse att vara en vampyr. Just nu under medeltiden är det i vilket fall som helst en välsignelse med oanade möjligheter!

En annan sak som jag kommer utforska och utveckla är min karaktärs relation med sin best. För de flesta handlar det om att bli ett vildjur, men varje gång jag läser om ravnos och besten handlar det snarare om en lockande kraft som vill att man skall bejaka sin "Vice", med mera. Detta försökte jag också få in i min berättelse över de två senaste speldagaran (speciellt mitt byte strax innan duellen). Hamnar en Ravnos i frenzy vill han således uppfylla sin vice så mycket som möjligt... så som jag har förstått det. Under det dagliga livet är den alltid i bakgrunden och viskar uppmuntrande till ravnosen om alla synder som den borde utföra eller bejaka... Mycket coolt, enligt min uppfattning. Detta kommer alltså vara min syn på besten och jag kommer spela efter det. Finns det således inget uppenbart hinder för mig att inte bejaka min synd, så kommer jag antagligen att göra det. Därför valde jag att inte slå ett self control på det senaste mötet...

Jag tar gärna emot några synpunkter från er andra men speciellt ifrån herr G.

/Henrik

Vindmusen skrev:Min karaktär är för stunden aningen naiv i sin uppfattning om världen. För stunden som en ung vampyr ser han inga hinder överhuvudtaget, snarare oändliga möjligheter. Eftersom han hela tiden söker det nya, outforskade, upplevelser, tankar med mera så tror han att han kommer få uppleva allt. Det han dock kommer ana så småningom är att han hela tiden kommer ha en viss aspekt i livet som han aldrig mer kommer kunna utforska eller få uppleva. Nämligen det som sker på dagarna. Det finns djur som inte syns till på natten, människors liv, fauna som sker på dagen och andra ting som beteenden och diskussioner som han aldrig kommer få ta del av på grund av sitt nattliga liv. Min tanke är således att ju mer tiden går spela på denna aspekt, denna längtan efter det han aldrig kommer kunna erhålla? Gräset är trots allt grönare på andra sidan! Det kommer bli lite kluvet i alla fall, å ena sidan älskar han möjligheten att få uppleva och leva så länge han önskar, å andra sidan kommer det finnas aspekter som han aldrig kommer kunna ta del av... eller? Det kanske finns andra sätt att få uppleva detta... vi får se om min karaktär kommer fram till en uppfattning om det är en välsignelse eller en förbannelse att vara en vampyr. Just nu under medeltiden är det i vilket fall som helst en välsignelse med oanade möjligheter!

En annan sak som jag kommer utforska och utveckla är min karaktärs relation med sin best. För de flesta handlar det om att bli ett vildjur, men varje gång jag läser om ravnos och besten handlar det snarare om en lockande kraft som vill att man skall bejaka sin "Vice", med mera. Detta försökte jag också få in i min berättelse över de två senaste speldagaran (speciellt mitt byte strax innan duellen). Hamnar en Ravnos i frenzy vill han således uppfylla sin vice så mycket som möjligt... så som jag har förstått det. Under det dagliga livet är den alltid i bakgrunden och viskar uppmuntrande till ravnosen om alla synder som den borde utföra eller bejaka... Mycket coolt, enligt min uppfattning. Detta kommer alltså vara min syn på besten och jag kommer spela efter det. Finns det således inget uppenbart hinder för mig att inte bejaka min synd, så kommer jag antagligen att göra det. Därför valde jag att inte slå ett self control på det senaste mötet...

Jag tar gärna emot några synpunkter från er andra men speciellt ifrån herr G.

/Henrik

Mycket insiktsfulla tankar! Jag är nog beredd att hålla med på samtliga punkter. Jag lade helt klart märket till din karaktärs vice/klan-nackdel och tycker du gestaltade det bra. Är det en tveksam situation eller vid opassande tillfälle så får du självklart slå self-control.

Vad gäller din karaktärs syn på sitt oliv så ser jag inga problem alls i den. Din karaktär är nog den allra lättaste för mig att "peka i rätt riktning". Aka blood bound to le Sire! Faktum är att planer redan smitts i skuggorna och bara väntar på att få sätta klorna i den oaktsamme.

Jag försöker här definiera min vice:

Jag har under spelmötenas gång spelat på att Fernaos best vill att han skall locka/förföra ungmör till en förbjuden lek på hökullen och därmed dricka deras blod... Men då jag anser det vara lite tråkigt har jag utökat min vice på det sättet att jag numera kommer vilja fördärva främst sådana personer som verkar, ger incitament på att vara oskyldiga/naiva. Det kommer helt klart vara det kvinnliga könet som han vill korrumpera. Anledningen till att jag använder mig av korrumpera är att det är mer intressant att få NPC:S att begå synder, antingen för Fernaos skull eller för deras egen. Det behöver således inte längre vara förförelse utan det kan vara enkla saker som att personen i fråga skall bejaka sitt habegär, eller kanske deras glupskhet. Jag tar sikte på dödssynderna i kristendomen. Med denna definiering behöver det inte endast vara vackra unga damer utan även barn som Fernao kan försöka fördärva för att blidka besten inom honom...