NPCs of the Cycles of Sin

I denna tråd presenteras lite NPCs som av olika anledningar kan vara intressanta att få kika på.

The Dark Mother


Juvelin, Adora Mohini Esmeralda

Clan: Ravnos
Sire: Zapathasura
Generation: 4th generation
Embrace: Millennia ago, by all accounts
Apparent Age: Early twenties
Social: Appearance 8, but has been known to look more mundane when needed.
Knowledges: Academics (history) 6, Linguistics 6, Occult 6
Morality: Path of the Grey Hunter or Road of Kings, sometimes Road of Sins seems likely

Background: It seems likely that she have been in most parts of the world. Exactly where she first saw the sun is not known. She has told stories originating in Persia and even further east. It was in India where she encountered the armies of Alexander and eventually ventured west. She has never spoken about her Siré and most of her life and her motivations remain a mystery. Combining hints and things she has said she seems focused on unlocking something buried in blood. With all ingredients coming together she hopes to endure the end of the world and be reborn in a form even more perfected.
Sometimes she calls Fernao Phaedyme by mistake.

Image: Adora’s features are the greatest blends of extremes come together to form an aching perfection. Her eyes hold the truths to every mystery your mind has ever crossed. They reflect nature’s primal beauty in a sparkling color of emerald. Her mouth holds songs long forgotten and gives birth to your ears’ wildest dreams. They are unbelievably red and you feel a desire to get a taste of their lushness. Her skin is fresh fallen snow caught in moonlight. Framing her face and tumbling down her back, silken black curls just punctuate her gorgeousness. She is clad in shadows, occasionally solidifying into exquisite clothing, even putting Ludwig’s creations to shame. All in all, she is a dream come to life and she burns herself into your mind, making sure you will never be able to stop thinking about her.

Salianna, Matriarch of the Courts of Love




Clan: Toreador
Sire: Michael, Patriarch of Constantinople
Generation: 5th generation
Embrace: After the birth of Christ
Apparent Age: 17
Social: Appearance 7
Abilities: Expression 6
Skills: Etiquette (Style) 6, Grace 7, Craft 7
Knowledges: Politics 4
Disciplines: Presence 6, Auspex 4, Dominate 3, Celerity 1
Morality: Chivalry or Vizier most likely
Merits: Ability Aptitude (Seneschal), Graceful

Background:
Image:

Cala, Seer of Blood



Clan: Malkav
Sire: unknown
Generation: unkown
Embrace: unknown
Apparent Age: Early thirties
Social: Appearance 3
Abilities: Awareness 4, Style 1
Morality: Humanity

Background: It seems she comes from a simple background and judging from her appearance she was probably born somewhere in the lands that once made up the Carolingian Empire.

She met Janus, a Cappadocian Methuselah sometimes before 1199. She befriended him. It took a while after he left before she realized that she missed him.

Image: Cala seems oblivious to her own loveliness. She tries to dress up to compensate for her believed poor looks and the whole thing make her seem rather awkward. Even so her appearance doesn’t seem to be overly important to her. Her hair is auburn tingled with red, her eyes dark and her skin suggests she saw some sun before her undeath. Her shape is delicate but her strides are bold.
She is not fond of body contact at all.

Cavanna Arianna Lamona of Genoa



Clan: Tremere
Sire: Hadrianus Galenus
Generation: unkown
Embrace: second half of the 11th century
Apparent Age: Early fourties
Social: Appearance 4
Abilities: Style 4, Expression 3
Skills: Etiquette (Grace) 3
Knowledges: Linguistics 5, Occult 4, Academics (history) 6
Disciplines: Thaumaturgy 3, Presence 1
Thaumaturgical Paths: Path of Blood 3
Morality: Humanity

Background: Lamona comes from the upper echelons of Genoese nobility. At a young age she learnt everything about courts and etiquette, she was the perfect, most lovely, obedient daughter her father could ever want. At a young age her hand was promised to the heir of a prominent house in the city. Her father died and she enjoyed quite a bit of freedom under her older brother’s guardianship as she mingled around. She took an interest in reading and with the financial backing of her family she took care of her own education as discrete as she could.

She couldn’t stand the restraints of marriage and arranged her husband’s death during the first year of their marriage. The leadership of the house passed to her late husband’s younger brother.

Still, Arianna was a powerful woman in her own right now. As an independent learned woman she came into contact with a magus. Said magus was more interested in her naked body than her mind and he were her junior as well. She used him up and sent him from her estates. Now, her mind had awakened fully and she thirsted for more.

She searched for a long time, now a mage in her own right. She learnt of vampires and the rumors of the Tremeres transformation made her curious. She researched them for a decade before taking contact. Hadrianus Galenus was but a whelp, but brilliant beyond Arianna’s wildest imagination. This boy gave her of his blood and she came to be of clan Tremere. Arianna had held Hadrianus more or less captive and he hadn’t seemed to really care as they both learnt from each other. When they took contact with Ceoris once more, Hadrianus was severely punished and after close examination Arianna was welcomed into the clan. Elements in the chantry were impressed by her initiative, others petitioned for Hadrianus’ Final Death.

Her grandsire came to sponsor her independent expansion in Genoa and she thrived.

Image: Lamona is a lady in her forties, still beautiful and with a noble bearing. She is of Genoese descent, both dark of eyes and curly hair. Her embrace has turned her skin a lovely milky shade. Arianna’s gaze is demanding and her presence and grace is tinged with sultriness. Even when studying her clothing is impeccable and exquisite, favoring dresses of Italian designs, made out of the finest fabrics.

Galatio de Veronese



Clan: unknown
Sire: unknown
Generation: unkown
Embrace: unknown
Apparent Age: mid-twenties
Social: Appearance 4
Abilities: Style 2
Skills: Etiquette 4, Melee 2
Knowledges:
Disciplines:
Morality: Humanity

Background: Galatio was born into Italian nobility. He grew into a fine diplomat and worked for the papacy against the ever rebellious Holy Roman Empire. He became Bishop and later Palatinus before his embrace.

He came to Vienne looking for a pregnant woman. Exactly why he never told, but he seemed extremely interested in the unborn baby.

Image: Galatio is a handsome, androgynous man with an arrogant cast to both eyes and bearing. He prefers to dress in an artful mix of military garb and latest fashion, he is always seen with a blade at his side.

Priscilla


Priscilla with two chimestrian handmaidens attending her

Clan: Ravnos
Sire: the Dark Mother
Generation: 5th
Embrace: 1197
Apparent Age: 12
Social: Appearance 4
Abilities: Intimidation 1
Disciplines: Chimestry 3, Dominate 2, Animalism 1
Morality: Humanity

Background: A simple girl taken by the Dark Mother and groomed to rule their household when the Dark Mother goes into torpor.
She seems to come from the western parts of Iberia. She is extremely willful and spoiled. Beneath her cute face lies a mind that has grown an intellect far more sophisticated than her innocent façade lets on.

Image: Priscilla is a wispy girl with cute features. She has long dark hair and grey eyes.

Lady Anne, former enchantress



Clan: Toreador
Sire: Ludvig Rousseau
Generation: 7th generation
Embrace: 1204
Born: 1000
Apparent Age: late twenties
Social: Appearance 5
Abilities: Athletics 2, Style 2
Skills: Etiquette 4, Dance 3
Knowledges: Occult (sorcery) 2
Disciplines: Potence 1, Presence 3, Auspex 2, Celerity 1
Merits: True Love
Flaws: Sleeping with the enemy, Mystical Aura

Background:
Image:

Julia, Tenora, Atanasi Lazarov



Domitor's Clan: Ravnos
Embraced: 1250
Domitor: Fernao
Born: 1184
Apparent Age: 20
Social: Appearance 4
Knowledges: Linguistics 1
Disciplines: Potence 1

Lågadel, vars syfte var att sprida familjens kontakter och inbringa inkomster till familjen. Tenora blev skräddad till hovdam, vars syfte var att roa och visas upp för det manliga patriarkatet. Tenora visade tidigt att hon var klipsk och hon erhöll elementär kunskap i de akademiska konsterna. Hon har dock erhållit en gedigen utbildning vad gäller etikett och de kvinnliga konsterna.

När Tenora fortfarande var i tonåren, insjuknade hennes fader plötsligt och blev oförmögen att själv sköta husets affärer. Tenoras storebror var ute i korstågen och kunde inte hjälpa familjen, han var inte närvarande. Tenora fick då en tydlig inblick i männens värld och hur privilegierade de faktiskt var. Under överseende av sin far fick hon sköta kontakterna med släktens bundsförvanter och politiska bundsförvanter. Hon fick också snabbt ta hand om räkenskaperna för familjens ägor.
Hennes fader som var tämligen traditionell var till en början motsträvig till hennes ökade förpliktelser och hennes ibland burdusa bemötande av andra män. Hon började se vilken makt det innebar att handskas med pengar och kontakter i ett namn (familj). Bemötanden med omvärlden var motsträviga de med i och med att det var ovanligt med en kvinna i hennes ålder som skötte affärer och politiska motdrag. Med tiden började omgivningen dock att respektera hennes ofta kloka taktiska beslut. Hennes familj och derss bundsförvanter gagnade båda av hennes förvaltning.

Allt kan dock inte fortstätta oförändrat och hennes far dog när Tenora nyss fyllt 19 år. Hennes bror kom hem och var inte särskilt imponerad över sin systers ställning inom familjen och dess bundsförvanter. Han såg henne som ett hot mot sin egen ställning som huvudman och valde därför att förberedda hennes bortgifte med den bysantinska aristokratin. Hon var trots allt uppseendeväckande gammal för att inte vara bortgift och Tenora blev tvungen att bege sig till Konstantinopel för att visa upp sig inför potentiella friare. Inledningsvis flöt livet i Konstantinopel på tämligen väl, eftersom hon trots allt fick röra sig fritt och låta männen, vilka hon alla avvisade, komma till henne. Hennes broder vars tålamod icke är berömt, valde så småningom att personligen anordna giftermålet och åkte således till Konstantinopel. Tenora frihet begränsades kraftigt och för henne började en gräslig budgvivning om henne som brud.

När Tenora fyllde 20 år, eklaterades hennes förlovning med en rik och inflytelserik aristokrat. Något skulle dock hända samtidigt som eklateringen skedde, vilket kom att förändra Tenoras liv för alltid. Hon skulle få den frihet och makt hon alltd önskat sig, men vad hon inte insåg var vilket pris hon skulle betala för sin högsta önskan.

Konstantinopel brinner, folk mördas och staden plundras. Tenoras sällskap beslutar sig för att barrikadera sig inför det stundande hotet. Hennes trolovade försöker förhandla, men blir brutalt mördad och Tenora ser sin omgivning bli fällda en efter en. Förutom kvinnor av skönhet. Hon blir nedslagen av en grisliknande karl och bortsläpad med ett par andra societetsdamer. Hon försöker värja sig och erinra hennes broders uppfostran i stridens konst, men det slutar bara med ännu ett dånande slag, som får världen att snurra framför henne. Hon känner hur hon är på väg till en avgrund, hon känner maktlösheten, hon icke kan göra något åt.

Mannen sliter av hennes kläder som om de vore trasor, han för handen mot hennes sköt och fuktar sina läppar. Tenora känner den iskalla paniken sprida sig i hennes kropp. Hon försöker återigen värja sig, men mannen har henne i ett järngrepp hon icke kan rubba. Han flinar med sina gula, trasiga tänder. Mannen drar ner sina byxor och lägger sig flämtande på henne. Tenora kan knappt andas men kan inget göra när mannen skändar henne.

Det sista hon minns är den vidriga stanken från mannen andedräkt och hur han plötsligt rycker till, med ett gurglande ljud. En varm, klibbig vätska faller på hennes byst Hon lyfts upp av en, blek man med lysande, intensiva ögon. Hon känner genom töcknet, en smak av gudarnas nektar, hela hennes kropp hamnar i extas och hon drar djupa klunkar av denna ljuva dryck. För ett ögonblick glömmer hon vad som sker runt henne och hur hon behandlats.... Hon är trygg....

Levent

Domitor's Clan: Tremere (originally), bound to a Tzimisce and Malkavian master
Domitor: Georgios and Henry
Born: Around 1111
Apparent Age: Early twenties
Social: Appearance 3
Skills: Etiquette 2, Melee 3
Knowledges: Academics 2, Occult (blood magic) 4, Linguistics 3
Disciplines: Potence 1, Thaumaturgy 1
Sorcery: Elementals 3, Enchanting 3
Merits: Ghoul, Ability Aptitude (Linguistics)
Flaws: Sleeping with the enemy, Mystical Aura

Background: Levent claims to have been born into a noble family of mages. In his quest for power he swore himself to Lamona of clan Tremere and later to the children of the Dream.
Image:
Possessions: Rune covered sword, talisman in the shape of a necklace and arcane books.

Javier de Syrdé: Guardian of the Fair.
Domitor's Clan: Ravnos
Embraced: 1323
Domitor: Fernao och co.
Born: Around 1221
Apparent Age: later forties
Social: Appearance 2
Skills: Etiquette 1, Melee 3, Survival 2, stealth 1
Knowledges: Law 2, Theology 1, Linguistics 1
Disciplines: Potence 1, fortitude 1.



Javier har alltid vetat vad han skulle bli, en riddare. Han föddes i en enkel by vars huvudsakliga syssla var att odla apelsiner. Javier var dock alltid på språng, en livlig krabat som ofta föreställde sig att han var en mäktig riddare och en förkämpe för gud. En dröm var att straffa de hemska morerna som plågade den kristna världen. Ett annat utmärkande drag på den unge Javier var hans beskyddande personlighet. Det spelade sällan någon roll vem det var, människa såväl som djur ville han skydda från oegentligheter. Han erhöll så småningom smeknamnet ”Tras-Riddaren”. Javier var trots allt inte rik, hans färäldrar var enkla drängar som njöt den lokala herremannens tolerans.
En dag skedde tyvärr det oundvikliga och området plundrades av okända krafter. Oroligheterna i Iberia hade spridit sig och om det var morer, banditer eller ett annat rike som gjorde en räd, kommer Javier aldrig få veta.
När dådet skedde var Javier lyckligtvis iväg med Teresia, på en av de sedvanliga stunder de kunde erhålla med varandra. Han såg på avstånd plundringen och insåg till sin förtvivlan att han icke kunde göra något.
Ett liv av vandrande började ske, inledningsvis höll de båda ynglingarna ihop. Ju mer tiden gick desto mer började Teresia distansera sig mot Javier för att i slutändan ta allt de ägde och lämna honom åt ödet. Javiers kärlek hade försvunnit och till synes lämnat honom åt vargarna. Det fanns inte mycket Javier kunde göra, men som tur var mötte han en man som skulle förändra Javier liv.

Javier hade redan beslutat sig för att fara till himlen och möta sin familj, när han hörde ett skrik i skogen. Det visade sig vara en äldre man som var omgärdad av en hungrig vargflock. Javier agerade utan och tänka och han lyckades få iväg vargarna så att mannen hamnade i säkerhet med sin lilla karavan. Mannen som var uppenbart tacksam tog Javier under sina vingar och lärde honom allt en man behöver veta för färd och beskyddande av karavanen. Javiers yrke blev således legoknekt, inte riddare. Han blev en duktig sådan som på ett sobert sätt kunde göra goda riskanalyser för att maximera sin chans till att behålla livhanken. Något som aldrig lämnat Javier är hans behov att skydda de svaga, vilket ofta fått honom i klander. Inte minst hans sista natt som en vanlig människa, natten då allt skulle förändras och Fernao blev hans mästare...

Rubén Morci: Scourge of the renegades.
Klan: Bruhja
Sire: Carlos Revit
Generation: 7

En lite kort mörk man vars mörka ögon ofta plirar ut från hans plufsiga ansikte. Mannen är dock en kapabel, herreman som blivit invigd till klan Bruhjas ädla led. Han blev lovad frihet, makt och rikedomar långt större än han någonsin kunde drömma om. Verkligheten blev dock en annan, Rubén är icke fri, han är mer fängslad än han någonsin varit och han måste nu agera på sin sires vägnar oavsett vad Rubén själv vill. Carlos Revit anser sig själv ha uppfyllit allt vad han lovat till sitt child, med undantaget för vad en blodsbindningen gör. Rubéns uppgift är alltså att vara Sevilles furste, trots att han är så pass ung. Han lyckas med detta just på grund av sin sires manipulationer och krafter i bakgrunden. Rubén själv drivs av en hatkärlek gentemot sin sire, han vet att han blivit mer än vad han någonsin kunde bli som människa, samtidigt som han avskyr och hatar sin sire för den kontroll han utövar gentemot Rubén. Rubén drömmer således om dagar han bryter sitt blodsband, samtidigt som han får en enorm ångest över de förrädiska tankarna inom honom.

Rubén får dock ett utlopp som gör att han kan hantera sin fångenskap. Nämligen lidande från de som icke är honom värdig. Rubén är och förblir troligen en översittare och han njuter av att förolämpa eller sprida plåga till de som inte har en status att konfrontera honom.
Något decennium efter att han tagit tronen över Seville gjorde han dock ett misstag. Han umgicks mycket med Ventrues och sina egna klanfränder, de flesta var uppenbart irriterade över de låga klanernas framsteg eller närvaro. De beslöt sig att agera och visa omvärlden vilket värde dessa kretiner hade. En plan utformades och verkställdes. En plan där Rubén inte kunde erhålla några misstankar. Men som ändock sanktionerades utan några som helst konsekvenser för de inblandade. Konspiratörerna vände således sina blickar mot de smutsiga Ravnos domänen som utan några förklaringar hade inte bara lämnats ifred, utan också i viss mån respekterats av omgivningen.

Det som slutligen skedde var en katastrof inte bara för Rubén utan många andra som blev oroliga över vad som utspelats. Rubén förlorade flera av sina närmare vänner och hans hat gentemot dessa uppkomlingar nåde nya höjder. Samtidigt fick Rubén utstå en rejäl uppläxning av sin sire. Dessutom blev han utskämd och det viskades om hans veka styre... Ravnos klanen däremot har dragit sig tillbaka för att slicka sina sår och de diplomatiska förbindelserna mellan Ravnos och Seville har dragits tillbaka, åtminstone officiellt. Rubén som fortfarande regerar Seville med en stark hand, lämnar för närvarande ravnos familjen ifred...

Carlos Revit: Architect of faith.
Clan: Bruhja
Generation: 6


Denna resliga och uppenbart aristokratiska mannens förflutna är dolt i historians dimmor. Det är allmänt känt att han verkat i Iberia under många sekler och att han har ett genuint intresse att sprida de kristna värderingarna i de moriska länen. Han har mycket samröre med kristna Lasombras och hans maktbas har avsevärt expanderat de senaste hundra åren. Han har personligen fått kontroll på den gamla staden Seville genom sitt child Rubén. Många anser att Carlos är den egentliga makthavaren, men några sådan uppenbara tecken ges inte.
Carlos är också känd för att vara, enligt cainitiska mått, en man med öppet sinne. Om han ser potential, så utnyttjar han det gärna om en möjlighet ges. Han har således varit känd för att anlita både människor och cainiter av olika härkomst och är mer intresserad av resultat.

En sak är dock säker, han kommer alltid ihåg en förolämpning och kan smida planer under mycket lång tid. Då han dock är praktiskt lagd, har han tidvis visat sig vara öppen för förhandlingar i de flesta situationer. Fungerar inte detta har han visat prov på legendarisk styrka... Det går rykte om att han en gång var en mäktig krigare...

Juliana af Trondheim: Seeker of pleasure, huntress of the beasts
Clan: Ravnos
Domitor: Fernao, 1305
Embraced: 1357
Born: 1288
Age: 17
Skills: Survival 2, archery 4
Knowledges: Academics 1, linguistic 1
Apperance: 4, Dexterity: 3
Potence 1, Fortitude 1, chimerstry 1.



Den sköna prinsessan av det nordliga riket Norge, utomäktenskaplig dotter av Håkon V, var ett bångstyrigt barn. En som icke ville foga sig till sin faders vilja. Det hjälpte ej heller att hon inte var en legitim arvinge och endast levde på sin faders gunst. Då hon var en mycket vacker ung kvinna behöll han henne så att hon kunde åtnjuta möjligheten att bli bortgift för att vidga sin faders ambitioner.
Juliana visade dock inga tecken på att låta sig regeras och hon sökte ständigt efter nya ting som kunde roa hennes dagar. En och annan historia har säkerligen blivit nedskriven över denna frisinnade prinsessa för framtidens sägner och sagor.
En av Julianas favorit sysslor var jakten, den frihet och den ljuva känslan av att nedlägga ett byte var obeskrivbart för henne. Med tiden blev hon mer och mer vågad och fokuserade stor tid på att finna rovdjur som, enligt henne var en utmaning. Detta skulle dock förändra hennes liv för evigt.

Det hade gått rykten i trakten en längre tid om att skogarna hemsöktes av en djävulsvarg och att den som inte var varlig skulle få sätta livhanken till. Juliana som älskade sådana historier blev exalterad och ville omedelbart verifiera huruvida det låg någon sanning i påståendena. Hon började således att spåra vargar, men hon hade tyvärr inget resultat för sin möda. Vargarna höll sig undan och Juliana blev okoncentrerad och vårdslös i sin färd hemmet. Hon såg inte ormen som låg på stigen hennes springare följde och blev överrumplad när hästen stegrade. Hon ramlade av och kunde endast se sin springare löpa därifrån. Hon kallade på hjälp, men som så ofta skett tidigare hade hon gett sig iväg utan assistans från någon annan. Juliana är dock icke vek och hon rev av delar av kjolen för att påbörja den långa vandringen hemåt. Dagen var dock långt gången och hon vandrade snart blint i mörkret utan att veta vart hon var på väg. Hon hörde olustiga ljud omkring sig och såg både det ena och det andra hon icke kunde förklara. För första gången i Julianas liv kände hon fasans grepp om hennes hjärta och hon önskade inget hellre än att komma hem. I ett ögonblick snubblade hon på en rot och flög nedför en kulle. När hon omtöcknat såg sig omkring, fick hon sin livs största chock. Framför henne vilade en gigantisk best, som morrande tittade på henne. Bredvid denna best började jorden röra på sig och ur marken kom en varelse vars ståtliga hållning fick henne att flämta efter andan. Mannen vände sig långsamt om och med sina glödgande ögon såg han in i hennes inre, såsom hon var en öppen bok. Han vädrade luften likt en best och närmade henne, lyfte upp henne som hon vore en trasa. Han log som ett rovdjur, extasen som följde var för henne oförglömlig och det sista hon minst den natten var hur två vargar lämnade området.

Juliana vaknade upp strax efter gryningen och lyckades utan större mödor vända hemåt. Hon kunde dock inte släppa minnet av vad hon upplevt. När hon kom tillbaka såg hon raskt till att anordna ett jaktlag, vargarna skulle jagas ner om det så vore det sista hon gjorde.

Tiden som följde var för Juliana fantastiska, medan det för byborna var den värsta tiden de någonsin kunde föreställa sig. Satan hemsökte deras trakter och deras prinsessa var fullständigt besatt. Det som utspelade sig var ett veritabelt spel. Juliana och de bybor som gjorde henne följe, spårade och ämnade dräpa dessa vargar som hemsökte trakten. Det visade sig dock att det inte skulle vara så lätt som man hoppades på. Vargarna visade en klipskhet som de aldrig skådat och den ena bybon efter den andra förvillades, skadades eller blev så skrämd att de inte kunde fortsätta. Efter två veckor av detta började trakten inte bara råka illa ut när de var ute efter vargarna, utan även närmare och närmare självaste bygden. Vargarna gav sig inte och nu började boskap och oskyldiga få traumatiska upplevelser. Det fanns till och med de av byborna som viskade att Juliana var orsaken till deras olycka, att hon skulle ha ingått ett förbund med djävulen.
Juliana själv var dock fullständigt uppslukad av denna ”lek”, hon hade aldrig upplevt något så roligt i hela sitt liv.

Så kom dock den ödesdigra dagen. Julianas inre brann av iver. Hon kände på sig att denna dag skulle hon nedbringa besten. Hon skulle bli den ultimata jägaren. Endast ett fåtal jägare och hon gav si således ut till den mörka skogen. Färska spår hade spårats och man kunde enkelt följa vargarnas tillhåll. Efter några timmar belönades Juliana med en skymt av besten hon så länge jagat och gav sig galopperade iväg för att nedlägga odjuret. Hon hörde icke sina kamraters vädjan om att hålla ihop. Juliana kom strax över odjuret och riktade sin båge mot bestens hjärta. Hon avfyrade en mäktig pil och fick in en träff som fått självaste Tor att häpna. Besten ryggade tillbaka och la sig ner. Juliana närmade sig försiktigt fram mot odjuret hon äntligen hade nedgjort. När hon kom fram och skulle lyfta besten huvud, försvann den plötsligt i ett grumligt sken och hon hörde en röst bakom sig. Det var nu åter mannen som stod bakom henne med det vackra håret, elden i hans ögon fick Juliana på knä. Aldrig hade hon upplevt något liknande och hon kunde endast stamma något ohörbart fram. Mannen talade till henne. Han lovordade henne för hennes skott, ingen hade på mycket lång tid lyckats skada honom såsom hon lyckats med. Den exotiska mannen lade sin hand under hennes haka och lyfte långsamt upp henne. Han stirrade henne i ögonen och frågade om hon njutit av hans gåva, av hans lek. Juliana lyckades darrandes stamma fram ett jakande svar, varvid mannen lovade henne oändliga dagar och tid med ett liv i frihet. Ett liv där hon kan härska, söka njutning i allt hon finner intressant... Juliana visste inte vad hon skulle göra och lät sig föras ner på marken av denna man, denna best.

Deras älskog var något av det mest intensiva Juliana någonsin upplevt, men det skulle komma mer. Mannen lät henne välja, hennes nuvarande liv eller ett liv med honom... Juliana vet inte om hon har gjort det rätta valet, men när hon drack av den nektar han gav henne upplöstes all tvivel. Hon var nu fri, hon var i extas....

Många år senare går det fortfarande rykten om att djävulen fann sin brud i den lilla byn Triell.... Ingen jagar numera varg själv och barnen skräms upp med sagor om de hemska bestarna kommer att ta dem ifall de inte lyder...

Sir John Forester, Redeemed Knight



Clan: Toreador
Sire: Luc a´ Sebastien
Generation: 6
Embrace: 1267
Apparent age: 34
Social: Apperance 2
Abilities: Athletics , Leadership
Skills: Meele , Ride , Survival
Knowledges: Theology , Linguistics , Academics
Disciplines: Potence, Celerity, Auspex, Presens
Morality: Chivalry
Merits: Lion-Hearted, Code of Honor, Amidextrous

Background: John Forester var den första Forestern som har tagit upp svärdet istället för pennan på över hundra år. Gick med i det fjärde korståget för det heliga kallet. Men så blev inte fallet John blev indragen mardröms liknande tillstånd under hela korståget. John vaknar plötsligt upp medan han snubblar omkring på Konstantinopels gator täckt av blod, till slut får han tillbaka sitt sinne och tar sig ut ur staden och börjar sin långa vandring hem.
Vandrandes i månader full av ångest börjar han närma sig det Avalonska riket börja han känna sin ridderliga heder komma tillbaka.
På vägen precis utanför Calai möter John sin förfader Henry som berättar för honom om sin dröm för en bättre värld och John har en del i den.

Image: En lång man med soldats hållning, kortklippt svart hår och blåa skarpa ögon. ett långt ärr som går snett över ansiktet.
Bär alltid robusta kläder som är menade för vildmarken och svärd på ryggen.

Hadrianus Galenus

Clan: Tremere
Sire: Meerlinda
Generation: 5th
Embrace: 1022
Apparent Age: Late teens
Social: Appearance 2
Knowledges: Occult 5, Academics 5
Disciplines: Thaumaturgy 5
Thaumaturgical Paths: Path of Blood 5
Morality: Humanity

Background: Turned to preserve his brilliance, this young man represents the peak of Tremere academics. He his been kept on a tight leash since his mind has a tendency to wander if he isn't properly focused. Therefore he was first working close with his Sire and with her departure to the British Isles he got into trouble with his future childe, the willful Lamona.

Image: Hadrianus looks like a ruffled youngster with a dreamy eyes. He is dark of hair, pale of skin and has a pair of innocently curious blue eyes.

Lorenzo Giovanni

Clan: Cappadocian (Giovanni)
Sire: unknown
Generation: unknown
Embrace: Late 12th century.
Apparent Age: 25
Social: Appearance 2
Knowledges: Spirit Lore 2, Wraith Lore 3
Disciplines: Mortis 5
Mortis Paths: Nigrimancy 5
Morality: Humanity

Background: Lorenzo wasn't born into the family. He grew up a cunning con-artist. He tricked his way into Giovanni business as a dirty kid and attracted the attention of what would be his vampiric master. Although what no one knew was that his discovery was part of his own plan all along. Or, his master might have known and this proof of the kid's curious mind was what inspired him to adopt him in the first place. Whatever the case, Lorenzo, apart from running errands for the family have been working tightly together with Lamona of clan Tremere and it seems apparent that he have an agenda of his own.

Image: Obviously of mediterranean descent, this young man looks very ordinary.

Valerio Dante Isidoro de’Medici

Clan: Followers of Set
Sire: Lady Amissa
Generation: 7th
Embrace: 1444
Apparent Age: 18
Social: Charisma 6, Appearance 6
Skills: Style 3
Knowledges: Medicine 4 (death), Setite Lore 3, Cappadocian Lore 2
Disciplines: Akhu (Setite Sorcery) 5, Valeren 1, Mortis 1, Serpentis 1, Presence 6
Akhu Paths: Path of Thoth 5, Desert's Wind 3
Morality: Humanity 8

Background: Children of Isaac turned to a quest of understanding the Cappadocians' fate and then on the path of vengeance against the usurpers and betrayers, the Giovanni.

Image: Mannen framför er har kolsvarta vackra lockar som bäddar in ett otroligt välformat, vackert och stillsamt ansikte. Hyn är väldigt ljus och nästintill skimrande, det är en kattlik grace över honom. Hela hans kropp flyter fram elegant, han är kort och tunn, något pojklikt över honom som bara förskönar hans bild ytterligare. Hans hy ser frisk och varm ut såväl som resten av hans kropp som strömmar av värme. Hans ansikte domineras av två stora gråa ögon, ljusa och dystra, det tycks vara en lila glöd i dem, han fäster ögonen på er och de tycks skina av medlidande och visdom.

Sascha Vykos

Clan: Tzimisce
Sire: Symeon
Generation: 6th
Embrace: 1002
Apparent Age: mid 20s
Social: Charisma 7, Appearance 7
Talents: Intimidate 5
Skills: Style 6
Knowledges: A wealth of subjects on a high level
Disciplines: Hermetic Thaumaturgy 5, Viccisitude 7, Fortitude, Celerity
Thaumaturgical Paths: Lure of Flames 5

Background: See random fucking book.

Image: She is androgynus with her thin, smooth body and inhumanly graceful movements. Her face is impossibly beautiful, without a single deformity or asymmetry, and she engenders lust equally in both sexes with her almost irresistible aura. She is as deadly as she is ravishing; even in battle, her movements and attacks are erotically smooth and flawless, just like an angel of death.