Downtime 3 (1204-1310) - Fernao de Travidés

Skriv om tidperioden 1204-1310 här!

ÅR 1204-1214

Cypern:
Vi anländer till Cypern för att vila ut och kontemplera över vår situation. Luc och jag är rörande överens om att Lamona icke kan lämnas åt slumpen. Vi behöver åtgärda en potentiell fiende. Våra blickar riktas således mot Genoa...

Vi inväntar också Henry som farit på upptåg av okänd karaktär. Men det är bättre att vi alla är samlade innan vi beger oss iväg för egna äventyr.

Seville och utveckling av Familjen:
Så småningom lyckas jag fara till min kära syster och min älskade. Där spenderar jag flera dagar vid min kärestas mausoleum. När jag återhämtat mig spenderar jag mycket tid med Tenora och Priscilla. Tenora behöver min vägledande arm och Priscilla behöver sällskap, ett verkligt sällskap som åtminstone klarar av henne på ett värdigt sätt. Jag inser efter en tid att Priscilla måste se mer av världen då hon börjat visa tendenser på att bli inskränkt i vår lilla domän. Hon vet knappt vad som finns utom murarna och hon är farligt okunnig om den cainitiska politiken runt om oss. Jag väljer således att en gång för alla fara med henne runt Europa och presentera henne för omvärlden och omvärlden för henne. Priscilla är inledningsvis obstinat, men efter lite bearbetning gör hon mig sällskap med nyfunnen entusiasm
Jag lyckas också med att introducera Tenora i hennes nya verklighet ovanligt snabbt, till min glädje. Tenora visar säg särdeles duktig på att handskas med hanteringen av förvaltning och hon investerar kvickt mina tillgångar. Jag låter henne hållas av nyfikenhet och för möjligheten att låta henne finna en plats vid min sida som det framtida barn jag föreställer mig. Priscilla blir inledningsvis svartsjuk och spelar Tenora grymma spratt. Men det dröjer inte länge förrän hon inser Tenoras plats i hushållet och jag får finna mig i att det nu inte endast är en konspirerande kvinna i hushållet utan två. Det värmer mitt odöda hjärta att se deras relation blomstra och det nya liv som funnit oss i vår gråa vardag.
Medan vi reser till de olika furstendömen i västra Europa tar jag tillfället i akt att instruera mina flickor i den heliga chemistryns kraft. Flickorna är båda ivriga studenter och det visar sig inom en snar framtid att även jag har kvar att lära då mitt bemästrande når nya höjder. Jag kan nu utan att bli utmattad använda vår klans förmåga till trollkonster

Resa, Luc & Georgius:
Fernao besöker Luc och lämnar kvickt efter att ha sett hans ambition till cainitisk politik. Men han pekar bestämt på de aspekter som kan vara nyttiga för Priscilla i framtiden. Hon presenteras också för det parisiska hovet, där hon kan betrakta de uråldriga intriger i lugn och ro.

Fernaos familj besöker Georgius för intresse.

Fernao ser mer och mer av sin älskade i Priscilla, hon mognar fort och insuper allt vad hon ser utan några större problem. Mycket är henne ovant och hon är ibland ovanligt nog timid, vilket får Fernao att endast känna en större kärlek till henne. Tenora visar också prov på sina exceptionella förmågor att se möjligheter i omgivningarna. Hon trivs numera mycket bra i sin nuvarande form. Hon behöver sällan försvara sig på grund av att hon är kvinna. Inte bland cainiterna i alla fall...

En diskussion huruvida en erkänd och officiell domän skall eftersträvas för Priscilla. Priscilla är starkt positiv, medan Fernao är ambivalent. Priscilla påtalar Juvelins ambition med henne som en ledare. En ledare för de som oförtjänt inte är välkomna bland de högfärdiga klanerna...


Egypten:
Fernao reser till Egypten med eller utan Luc och lär sig bland annat arabiska. Knyter kontakter med setiterna. Han gör tjänster om så är av intresse, i övrigt är han intresserad av hur de lever sina liv. Är de också besatta av Drömmen som alla andra cainiter verkar vara. Vilka vägar går de för att leva sina liv och hur rättfärdigar de det. Jag börjar också söka efter information om landet i öst (Indien). Då de är araber och har information ger de Fernao rutter, gamla kartor och information om landet i öst som är grundstommen för Fernaos resa dit om ett antal decennier.

Fernao provar svärdet, antingen på övernaturlig fiende eller sig själv... Det gör antagligen ont...?

1214, åter tillbaka till Seville.


ÅR 1215-1225

Seville - Erövringen
De första 6 åren fokuserar Fernao på att konsolidera Ravnos familjens rätt till området och sin egen domän, nu när morerna börjar bli bortjagade. Han ser till att hjälpa de nyanlända kristna cainiterna i omliggande domäner för att knyta kontakter och ett nätverk av tjänster. På detta sätt hoppas Fernao att framtiden kommer vara honom och Priscilla till gagn. Långsiktigt sett vill han att hela Sevilla och omliggande område skall tillhöra henne och familjen. Hon är dock än så länge för ung och man måste bida sin tid. Det kommer säkerligen komma ett tillfälle om några hundra år eller så, när hon är redo. Då Cordoba är och förblir ett centra för makt, kommer fokus ligga på de cainiter som tar över där.


Ockultism, undersökning och egendomar:
Fernao önskar att de lärda (Henry och Georgios) skall utförligt utröna vad spegeln och svärdet har för tillämpning. Han vill även ha svar på vad som hände med ädelstenarna och huruvida någon information har erhållits om dem.

Fernao besöker Henry för att se om några syner skett. Önskar även information och hjälp om hur man kontroller tillgångar och undersåtar (seneschal).

Tenoras investeringar ger avkastning och Fernao är förmögnare än någonsin. En upprustning sker av domänen och med Tenoras hjälp hoppas de att förbättringarna skall ge än mer avkastning.

Fernao spenderar något år på att personligen bege sig till sina gamla kontaktar, för att bibehålla dessa och inkassera de intäkter han kan genom detta (handel, information).



ÅR 1226-1236



Fernao fördjupar sin relation med Priscilla och far återigen ut på en resa med henne. Inledningsvis för att konsolidera hennes inflytande, men också för att bredda deras kontaktnätverk. På detta sätt känner de berörda cainiterna till både Fernao och Priscilla.

Fernao utvecklar en större förståelse för de akademiska konsterna, och regionernas historia. Då han möter många olika individer med olika bakgrunder måste han anpassa sig och förkovra sig i de olika kulturerna och ett korrekt bemötande för deras preferenser och ramar av ambitioner.

Priscilla visar ytterligare tendenser på karaktärsdrag liknande hennes sire. Priscilla och Fernao närmar sig varandra mer intimt. Hon visar sig också vara en kapabel ledare, hänsynslös men tydliga egenskaper passande en stark ledare. Hon visar tendenser på att påverka de i sin omgivning genom karisma såväl som genom hennes myndiga stämma.


ÅR 1237-1247

Lucilla:
Luc och Fernao försöker lokalisera de förlorade stentavlorna som den elaka ventrue prinsessan snodde från kotteriet. Om vi lyckas lokalisera den kommer vi försöka beslagta dem.

ÅR 1248-1258

Bruhjas erövring av Seville:

Seville återerövras definitivt och till mångas förvåning hamnar en tämligen ung Bruhja som dess furste. Mannen heter Rubén Morci och har en starkt band till sin sire Carlos Revit. Carlos är en inflytesrik och mäktig Bruhja och många viskar i det dolda om att Rubén endast är en marionett till Carlos.
Fernao ser med nyfikenhet och förväntan på den unge Bruhjan. Desvärre är icke Fernao eller hans övriga familj särskilt uppskattade, om ändock tolererade. Fernao och de övriga i familjen fryses ut från hovet, vilket får Priscilla att hamna i ett vredesutbrott i flera dagar. Hon vill hämnas och krossa denna fluga på hennes stad. Fernao lyckas så småningom lugna ner henne, med löften om att deras tid kommer komma. Det är för tidigt att agera och den nya fursten kommer inte bestå.

Inviger Tenora.


ÅR 1259-1269

1265, Familjens eldprov:
Katastrof! Året jag aldrig kommer glömma eller förlåta. Jag hade som vanligt begett mig iväg för att blidka min natur, naturen som gör mig rastlös och får mitt inre att koka av ansträngning. Jag lämnade mina kära vid ”Mansión de las rosas perdió” och for med Hayeel. Efter bara några nätters resande hemsöktes jag under dagarna av underliga syner. Syner av värsta sort, mina kära var i trångmål. Någon gjorde dem illa, någon var ute efter hämnd mot mig. Jag avfärdade dock dessa tankar när jag vaknade eftersom jag aldrig personligen har erfarit sanndrömmar tidigare. Det området tillhör min käresta och individer som Henry. Jag anade dock oro och funderade på huruvida jag skulle vända om och undersöka ifall något faktiskt hade skett eller icke. Mina flickor är dock starka och borde kunna ta hand om sig själva utan större problem, så efter ett mellanmål avfärdade jag åter idén om att återvända. Dessutom om jag bejakade min oro skulle det kunna ställ till problem för mig i framtiden, ifall jag alltid skulle vara orolig över min familj och icke kunna resa så som blodet kräver.

Jag fortsatte således min färd mot okända trakter. Min färd tog mig norrut till de härjade områdena i Léon. Området var omgärdat av problem, såsom det lilla riket det var. Det ryktades att stråtrövare och andra hemska ting plågade trakten. Jag såg chansen till att få erfara något nytt, såsom endast människor jag producera. Var dag plågades jag dock av de syner av mina älskade i bojor, hånade av omgivningen, för deras impotens.

Några dagar senare kommer Hayeel och jag till den gamla staden Murcia. Vad jag inte vet är att jag är väntad och tiden för vedergällning har sin början. Med tiden har jag lärt mig att alltid presentera mig för det lokala styret och mina steg leder mig till ett av katedralerna, där jag vet att fursten har sitt tillhåll. Väl där märker jag omedelbart att något är annorlunda. Hovet tystnar och skadeglada blickar riktas mot mitt håll. Fursten, som många gånger varit en uppdragsgivare ser dock med medlidande på mitt stolta ankomst. Han låter mig utan större formaliteter ta del av Murcias utbud, men han meddelar också att det går rykten om att det i Seville skett en smärre utrensning av ovälkomna element. Jag stelnar omedelbart till och en isande känsla sprider sig i min kropp, medan jag frågar om han vet något om min familj. Fursten kan icke ge mig betryggande besked och säger att allt trots allt endast är rykten. Jag ser mig omkring och märker att speciellt den högborna klanen visar särskilt intresse av min ankomst och mitt samtal med fursten. Jag inser att det inte finns mycket jag kan göra förutom att så fort som möjligt ta mig till ”Mansión de las rosas perdió”. Jag tackar fursten för han gästfrihet och beger hastigt tillbaka!

Hayeel och jag springer med dödsförakt hela nätterna, utan att dricka, äta eller för att njuta av livet i vildmarken. Vårt enda mål är att verifiera vår familjs, vår flocks säkerhet.

Genom de cainitiska förmågorna fann jag mig efter drygt 1.5 dags färd i närheten av Seville. Ödet hade dock ännu några ess i ärmen för mig. Jag insåg att jag behövde finna föda innan något drastiskt sker, vid samma ögonblick känner jag den ljuva doften av livets nektar. Omgivningen osade rikligt av det ljuva blodet jag så innerligt behövde. Hayeel och jag spårade oss närmare till källan och det vi fann fick mig att prisa gud för hans välvilja.

I dessa oroliga tider var det inte ovanligt med kringresande, speciellt legoknektar som sökte lyckan i dessa tumultartade regioner. Ljust en sådan hade jag nu funnit och jag såg dem för vad de egentligen var. Ett gäng stråtrövare, som missnöjda med deras lott i livet vänt sig emot en olycksalig uppdragsgivare och denna afton spillt hans blod. Förutom den döda ädlingen verkade även en annan man vara illa tilltagen. Jag beslöt mig omedelbart för att jag denna afton icke kunde avvara ett tillfälle till föda som denna beredde mig. Jag förvillade dem alla med min magi och tog dem sedan alla en efter en. Min hunger är dock stor och jag vände mig sakta om till den skadade mannen för att ta del av hans sista stund i livet... Det jag såg, det jag kände fick mig att ändra inställning. Mannen tackade mig för att rättvisa skipats och han önskade att jag ändade hans liv. Som så ofta sker i mitt liv agerade jag på mina känslor och jag gav således mannen ett alternativ. Jag kunde läka honom, varvid han under veckan skulle tjäna mig såsom jag vore självaste gud eller jag kunde ända hans liv så som han bett mig. Skulle han välja livet, så skulle han dock få betala priset att kanske aldrig få tillgång till himlens trädgårdar... Mannen var tveklöst bekymrad över mitt erbjudande, men livet var honom för kärt för att han skulle kunna släppa det (precis som jag anade). Han valde således den mörka vägen och fick smaka på mitt blod. Inom en kort stund var mannen, som kallades för Javier vid full vigör. Han svor sitt liv och sina tjänster till mig så länge jag behagade och vi begav oss mot Seville.

Jag kom till ”Mansión de las rosas perdió”, och varje steg jag tog bara ökade mitt raseri. Det var uppenbart att något skett, våra tjänare låg döda och huvudporten hade forcerats. Jag befarade det värsta och tog mig utan att tänka till min älskades hemliga kammare. Jag kunde endast förnimma de skrämda lätena från Javier medan vi gick genom de potenta skydden till kammaren, men mina känslor svallade och det fanns bara en enda tanke i mig och det oaktat något annat. Lyckligtvis låg hon stillsamt på sin viloplats precis som jag lämnat henne och jag pustade av lättnad ut, medan jag sakralt gick fram för och kysste denna varelse av skönhet. Jag viskade ett löfte om att straffa de som förolämpat oss och bringa hennes bart tillbaka till säkerhet. När jag vände mig såg jag denna stackars människa i tårar på marmor golvet. Mannen tillbad henne som en gudinna och genom tårarna såg jag hans frågande blick. Jag la min hand på hans hjässa och förtäljde sanningen han redan kommit fram till. Nog är hon en gudinna och nog är han utvald som får se hennes vackra anlete, ett anlete förbjuden för dödliga. Jag var tvungen att leda mannen från salen och ge honom en stund för sig själv innan han var förmögen att överhuvudtaget kunna fungera normalt igen. När han kom tillbaka såg jag i hans blick att han blivit upplyst, att han funnit ett värdigt mål i sitt tragiska dödliga liv... Jag log och vi begav oss in till huvudkamrarna i huset för att ta reda på vad som faktiskt hade skett.

Det skulle visa sig enklare än vad jag trodde, flera mänskliga soldater låga döda runt omkring i salen. Förövarna hade inte dolt vilka de var, de hade till och med artigheten att lämna efter sig ett brev där de bjöd mig att underkasta mig deras överhöghet, jag log dock inombords när jag föreställde mig Priscillas raseri över detta övergrepp. Det var uppenbart att alla vakter som låg här inne hade blivit ihjälslagna av hennes späda, men å så vackra kropp.
Det var några lokala och för mig nyinflyttade Ventrues som passat på att sätta oss på plats. Jag visste vilka de var, sedan Seville fått en ny furste har vi stundtals gjorts narr av och speciellt de höga klanerna har varit besvärade över att vi tillåtits en plats i området. Fursten har dock inte gjort några officiella åtagande gentemot oss, men jag vet så klart vilka han umgås med och vilka som är i hans gunst. Frågan var nu huruvida han skulle agera när de aggressiva förhandlingarna påbörjade eller inte. Jag bestämde mig för att ignorera honom och bemöta den stormen om den kommer.
Det var ett under att jag inte lät besten ta över när jag läste brevet, men med en kyla som jag knappt känt vände jag på klacken och riktade min blick mot slottet ”Torre Cardo”. Javier och Hayeel var mina skuggor och följde lydigt och under tystnad med.

När vi kom till slottet släppte jag lös mina krafter, en tjock dimma spred sig runt hela slottet och täckte så kraftigt att man knappt kunde se marken framför sig. Jag lät himlen mörkas till den grad att inget ljus släpptes igenom och de mänskligas facklor slocknade en efter en. Vakterna omhändertogs diskret och utan problem. Jag blev överraskad över Javiers effektivitet. Han tjänade sitt nya kall väl...

Javier och jag tog oss obehindrat in i slottet medan Hayeel tog hand om resterande vakter samt eventuella eftersläntrare...

Vi lyckades undvika konfrontationer inne i slottet och jag lokaliserade genom dofter vart de fört Priscilla och Tenora. Två vakter stod utanför portarna där jag hörde Priscilla fräsa okvädingsord till förövarna som skrockade rått åt hennes sturska beteende. Med orimlig fart låg båda vakterna och blödde på golvet och jag ämnade genast slå upp porten. Det visade sig dock att det var spärrad från andra sidan. Mitt inre kokade redan av mitt raseri över denna skymf och hela min kropp briserade av kraft... Med ett mäktigt slag slog jag sönder porten så att den flög halvvägs in i kammaren. Förövarna hoppade likt skrämda kaniner och såg med fasa mot mitt håll. Innan jag anföll tyckte jag mig höra hur Priscilla skrockande talar om för församlingen att deras tid nu är kommen och att hon endast ångrar att hon själv inte får äran...
Jag kan endast föreställa mig vad de kände inombords när en man av min kaliber står i portöppningen och en kvävande dimma forsar in i rummet, facklorna slocknar som om satan själv anlänt. Ett kusligt ljud springer från väggarna, mina klor är utfällda och med ett tjut som skulle få Belzebub själv att fly kastar jag mig emot dessa herrar av noblessen. Deras övernaturliga skydd hindrar mig icke från att nedgöra dem likt de råttor de faktiskt är.

Jag skonar en av dessa ynglingar, den jag uppfattat som ledaren för detta upptåg. Jag befriar Priscilla och Tenora, båda är tydligt illa däran. De visar spår på tortyr och tydliga tecken på förödmjukelser. Tecken jag sett när den dödliga noblessen leker med folk från gatan.

Jag vänder mig om för svar från ventrue ledaren, denna yngling som tagit sig vatten över huvudet. Han snyftar fram ursäkter och anledningar utan att jag behöver säga ett ord. Han påstår att det inte var hans idé, att han inte ville. Men jag ser i hans ögon lögnen han sprider. Inte ens nu tolererar han vår närvaro. Han hatar oss för vilken klan vi tillhör, att vi har vår egen domän, att vi tror vi är något! De ville förödmjuka oss såsom jag förödmjukade deras klan i Vienne...

Jag tar Tenora i min famn och ser hur Priscilla med några viskande ord säger något till Ventruen, innan hon ger honom nådastöten. Priscilla faller efter dådet och jag bär iväg båda kvinnorna hem till ”Mansión de las rosas perdió”.

Det tar en tid innan det lugnar ner sig i området. Bruhja fursten är vansinnig men utlyser aldrig en blodjakt på oss. Det visar sig att hans ”vänner”, vilka han självklart förkastar, agerat på eget initiativ och att de även lyckats med konsten att inta bara kidnappa mina flickor utan också döda Priscillas nyinvigda child. Vi överlever tack vare denna gärning, men också tack vare mitt goda rykte och de tjänster jag utfört åt många äldre i regionen... Det är med sorg i hjärtat som vi bygger upp vår tillvaro och faktiskt inser hur ensamma vi är. Vi svär att Bruhjan en dag skall få se rättvisa skipas och att skapa en plats värdig för oss alla...

Javier som är betagen av allt som hänt väljer att stanna som min ghoul och vi utvecklar en djup vänskap med tiden.


ÅR 1270-1280


Återerövringen och inflytande:

Utvecklar banden med de kristna cainiterna och är aktiv i arbetet mot morerna och den muslimska världen. Då Fernao gjort sig känd som en kapabel individ så erhåller han omfattande uppdrag och skaffar en hel del tjänster som han förhoppningsvis kan inkassera för framtiden å Priscillas vägnar.

Carlos Revit kontaktar Fernao för att personligen anlita honom till ett par uppdrag som kräver Fernaos talanger. Fernao är inledningsvis skeptiskt eftersom han känner till att Rubén är Carlos child. Carlos lyckas dock övertyga Fernao om att acceptera hans uppdrag. Carlos påpekar att de har liknande ambitioner och att de båda gynnas av detta, nu och i framtiden.

På grund av de omfattande uppdragen och dedikationen att utveckla ett nätverk av tjänster och gentjänster kommer Fernao i kontakt med många Cainiter, men främst av klanerna Lasombra och Brujha, åtminstone vad gäller Iberia. Detta decennium lär Fernao även känna en speciell individ kallad Moncada. Moncada uppskattar Fernaos uppenbara inställning till morernas närvaro i Iberia och även Moncada anlitar Fernao, De båda cainiterna utvecklar en ömsesidig respekt... så långt det går för en individ av Moncadas kaliber så klart.
Fernao får höra om Montano genom Moncada. Får Fernao veta att han vakar över i Castel d´ombre blir Fernao mycket intresserad eftersom han ser vissa likheter. I och för sig är Fernaos objekt att skydda mycket viktigare än vad Montano någonsin kommer kunna finna, men ändock blir det av intresse för Fernao.


ÅR 1281-1291

Javier erbjuds omfamningen men tackar nej. Han föredrar än så länge livet som Ghoul och stannar således i Seville som den livvakt han med tiden blivit. Han sköter de aspekterna på familjens beskydd.
Indien:

Reser till Indien och lär mig Ravnos historia och chemistrys ursprung. Om det för idéer till fe folk kommer Fernao börja söka information om dem. Möjligtvis intresserad till kontakt.
Då Fernao reser endast med Hayeel till det sägenomspunna Indien utvecklar Fernao ett djupare band till de djuriska förmågorna. Han börjar jaga som Hayeel, tala som en varg och till slut är han tidvis en varg. Tack vare dessa förmågor lyckas Fernao utan större problem färdas genom okända och farliga trakter. Fernao lär sig så småningom också att flyga i en korp form.


ÅR 1291-1301




ÅR 1302-1310

Juliana:

Reser med Hayeel i Skandinavien för att söka spänning och äventyr.
Finner 1305 Juliana och ghoular henne

1204-1214: OK! Svärdet är vasst som om det vore stål och hållbart dessutom! Vad gör ni i Egypten? Hur knyter du setitska kontakter och hur symboliseras detta?

Priscilla är otroligt kvicktänkt, vilket hon skickligt börjar utnyttja.

den 6 Januari...