Hem
(Detta är ett utkast som absolut kan revideras utifrån vad ni andra i gruppen tycker att vi ska hitta på)
I utbyte mot att vi räddat Furst Srinsky och tar hand om resten av anarkflocken meddelar vi att vi inte vill att han ska sprida ut att det var vi som befriade honom och att han får vara skyldig var och en av oss som var inblandade i stridigheterna en stor tjänst. Är det acceptabelt för honom? Georgios frågar gruppens medlemmar vad de tycker att vi ska göra med vår nya omfattande kunskap om Cappadocianerna, är det verklig kunskap vi fått eller delvis fabrikationer? Ska vi använda den för att på ett effektivare sätt lära oss mer om Janus? Ska vi söka upp andra gamla Cappadocianer, exempelvis i Egypten? Tror ni att det på något sätt går att få ut de som fängslades i Kaymlaki nu då klangrundaren är död, liksom vi själva kunde befrias efter Japeths och Cappadocius död?
Georgios slår följe med Emiél på resan bort från klostrets närområde. Det spelar inte så stor roll vart Emiél har för avsikt att ta vägen utan det viktiga är att Georgios vill visa sin tacksamhet för sin välgörares ansträngningar för att befria honom och hans vänner och också få veta vad som hänt av väsentlighet som han missat under sin långa tid i drömmar och dvala. Georgios är särskilt intresserad av att ta reda på mer detaljer om klangrundarnas död, detta försöker han ta reda på olika håll. Han häpnar över hur unga kainiter kan fälla sådana jättar, om det nu inte har varit deras egen vilja till att det sker. Georgios försöker etablera kontakt med det som finns kvar av Emiéls och hans gemensamma nätverk av Prodigals.
Fernaos reslust och önskan att göra sig av med den förbannelse vi båda har fått på oss efter våra äventyr i Asien leder till att han föreslår att en ny resa till Indien ska resa. Fernao och Georgios kommer överens om att Fernao reser dit för att studera saken och att han samtidigt hjälper Georgios att etablera kontakt med hans kontakter i Afrika och Indien. Georgios ber dem brevledes på deras egna språk om hjälp att komma tillrätta med förbannelsen och meddelar att han, som alltid, är beredd att bidra med mycket kunskap, bland annat kunskaper om flera klangrundares förmodade fall. En reservplan är att om de nu nämnda ansträngningarna inte ger nämnvärda resultat efter några år att ta kontakt med dem Cappadocianer som har särskilda band till klan Tremere och själva besitter kunskaper i blodsmagi om hjälp i utbyte mot information om deras klan och dess öde. Georgios har svårt att lita på medlemmar av klan Tremere.
Georgios är intresserad av denna gruppering Camarillan och av dess försök att låta kainitsläktet hålla sig dolda från människan på ett effektivt sätt. Det är inte heller vanligt med samarbeten som går så här mycket över klangränserna. Självklart håller Georgios också ögonen öppna om det finns andra intressanta grupperingar som har uppstått. Georgios diskuterar Camarillan och dess mål med dess medlemmar, nätverket och med Fernao, Luc och Henry då tillfälle ges. Visar det sig att det gynnar båda kainitsläktet, eller de besläktade som de också börjat kallas, och människorna att släktet förställer sig, visar det sig att båda tar mindre skada? Georgios försöker uppmuntra agerande som går i linje med Via Humanitas under sitt Camarilla-relaterade agerande. I de fall han upptäcker extremt förtryckande kainiter försöker han subtilt ställa dem i dåligt dager eller sabotera för dem på andra sätt (till exempel genom att bryta de blodsband som deras avkommor har till dem).
För att lära sig mer om Maskeraden, men också för att skydda sig själv, försöker Georgios bättre lära sig att smälta in bland människor. Till sin hjälp har han interaktionerna under Camarilla-studierna men också den återupptagna kontakten med ättlingarna till hans ursprungliga cirkussällskap. Av teaterfolk får han större erfarenhet av att förställa sig och spela något annat än vad han verkligen är. Efter en tid utvecklar han också sin förmåga att ändra på både sitt utseende och sin röst med sin klans krafter, men ärren består.
Georgios fascineras av den allt mer omfattande renässansen, där människor mer och mer låter förnuftet få fotfäste. Georgios försöker ta del av människornas landvinningar och att det nu går att trycka verk istället för att behöva skriva demalla för hand är ytterst fascinerande!
Under hela perioden undviker han krigsskådeplatser såsom det hundraåriga kriget, rosornas krig och Ottomanernas erövringskrig.
I utbyte mot att vi räddat Furst Srinsky och tar hand om resten av anarkflocken meddelar vi att vi inte vill att han ska sprida ut att det var vi som befriade honom och att han får vara skyldig var och en av oss som var inblandade i stridigheterna en stor tjänst. Är det acceptabelt för honom? Georgios frågar gruppens medlemmar vad de tycker att vi ska göra med vår nya omfattande kunskap om Cappadocianerna, är det verklig kunskap vi fått eller delvis fabrikationer? Ska vi använda den för att på ett effektivare sätt lära oss mer om Janus? Ska vi söka upp andra gamla Cappadocianer, exempelvis i Egypten? Tror ni att det på något sätt går att få ut de som fängslades i Kaymlaki nu då klangrundaren är död, liksom vi själva kunde befrias efter Japeths och Cappadocius död?
Georgios slår följe med Emiél på resan bort från klostrets närområde. Det spelar inte så stor roll vart Emiél har för avsikt att ta vägen utan det viktiga är att Georgios vill visa sin tacksamhet för sin välgörares ansträngningar för att befria honom och hans vänner och också få veta vad som hänt av väsentlighet som han missat under sin långa tid i drömmar och dvala. Georgios är särskilt intresserad av att ta reda på mer detaljer om klangrundarnas död, detta försöker han ta reda på olika håll. Han häpnar över hur unga kainiter kan fälla sådana jättar, om det nu inte har varit deras egen vilja till att det sker. Georgios försöker etablera kontakt med det som finns kvar av Emiéls och hans gemensamma nätverk av Prodigals.
Fernaos reslust och önskan att göra sig av med den förbannelse vi båda har fått på oss efter våra äventyr i Asien leder till att han föreslår att en ny resa till Indien ska resa. Fernao och Georgios kommer överens om att Fernao reser dit för att studera saken och att han samtidigt hjälper Georgios att etablera kontakt med hans kontakter i Afrika och Indien. Georgios ber dem brevledes på deras egna språk om hjälp att komma tillrätta med förbannelsen och meddelar att han, som alltid, är beredd att bidra med mycket kunskap, bland annat kunskaper om flera klangrundares förmodade fall. En reservplan är att om de nu nämnda ansträngningarna inte ger nämnvärda resultat efter några år att ta kontakt med dem Cappadocianer som har särskilda band till klan Tremere och själva besitter kunskaper i blodsmagi om hjälp i utbyte mot information om deras klan och dess öde. Georgios har svårt att lita på medlemmar av klan Tremere.
Georgios är intresserad av denna gruppering Camarillan och av dess försök att låta kainitsläktet hålla sig dolda från människan på ett effektivt sätt. Det är inte heller vanligt med samarbeten som går så här mycket över klangränserna. Självklart håller Georgios också ögonen öppna om det finns andra intressanta grupperingar som har uppstått. Georgios diskuterar Camarillan och dess mål med dess medlemmar, nätverket och med Fernao, Luc och Henry då tillfälle ges. Visar det sig att det gynnar båda kainitsläktet, eller de besläktade som de också börjat kallas, och människorna att släktet förställer sig, visar det sig att båda tar mindre skada? Georgios försöker uppmuntra agerande som går i linje med Via Humanitas under sitt Camarilla-relaterade agerande. I de fall han upptäcker extremt förtryckande kainiter försöker han subtilt ställa dem i dåligt dager eller sabotera för dem på andra sätt (till exempel genom att bryta de blodsband som deras avkommor har till dem).
För att lära sig mer om Maskeraden, men också för att skydda sig själv, försöker Georgios bättre lära sig att smälta in bland människor. Till sin hjälp har han interaktionerna under Camarilla-studierna men också den återupptagna kontakten med ättlingarna till hans ursprungliga cirkussällskap. Av teaterfolk får han större erfarenhet av att förställa sig och spela något annat än vad han verkligen är. Efter en tid utvecklar han också sin förmåga att ändra på både sitt utseende och sin röst med sin klans krafter, men ärren består.
Georgios fascineras av den allt mer omfattande renässansen, där människor mer och mer låter förnuftet få fotfäste. Georgios försöker ta del av människornas landvinningar och att det nu går att trycka verk istället för att behöva skriva demalla för hand är ytterst fascinerande!
Under hela perioden undviker han krigsskådeplatser såsom det hundraåriga kriget, rosornas krig och Ottomanernas erövringskrig.
